Ibland är det jobbigt

Ibland blir jag galen!
Ibland är det bara så jobbigt! För det mesta kan jag hantera denna väntan som adoption innebär. Men ibland "rinner det över" Då blir det jättejobbigt att klara av att hantera känslorna, av maktlöshet, att vara utlämnad till att någon annan bestämmer över när och och om jag kan skaffa barn. Det blir frustrerande att hantera känslorna när någon i ens omgivning väntar barn. Oftast berör det mig inte på ett negativt sätt. Majoriteten känner jag glädje och blir glad för andras skull att de väntar barn. Men ibland känner jag mig "tunnhudad" och känslig och det behövs inte så mycket för att ett "skrubbsår" i själen ska uppstå. För det mesta är det en sorgsen och ledsam känsla,ibland kan det vara irritation och ilska. Aldrig så att jag blir ilsk på de lyckliga föräldrarna ifråga. Nej det är  en ilska som finns inom mig som bara jag känner och bär på. Ilskan är nog egentligen mot den förhatliga cancern som gjort att vi står där vi gör idag. En ilska över att jag inte kan finna meningen med varför det drabbade oss/mig. Att den där förhatliga pusselbiten med cancern inte passar in någon stans i "Mitt livspussel" den bara finns där och jag bär den med mig. Jag har bearbetat detta som drabbat mig och känner att jag gått vidare med mitt liv,så här är det och vi gör det bästa av det :) Men jag är inte mer än människa och ibland kommer det över mig. Varför kan inte jag ha en nio månaders graviditet som alla andra? Varför måste jag leva i en ovisshet, i en process som kan ta många många år? Majoriteten av tiden så är det fullt hanterbart,livet rullar på. Det är fyllt av glädje och aktiviteter. Men så ibland kommer den smygande,den där känslan...och det sticker till i mellangärdet av smärta....

Nu står vi i kö!

Så var det då sommarlov :)! 7 veckors ledighet,nästan för bra för att vara sant :) Vi har hört från vår adoptionsbyrå,de har fått våra papper och vi har valt två länder som vi nu officiellt köar till :) Som det ser ut just nu så har vi ytterligare några månader kvar att köa innan vi får skicka iväg våra handlingar till något av länderna.
Vår sommar kommer att innehålla en del renovering av huset. Jag har dessutom samlat på mig en del projekt som ska målas och fixas till. En och annan liten tur i vårt avlånga land ska vi nog också hinna med :) och jordgubbar.....jordgubbar ska jag njuta av i massor!

Ivägskickat

Nu är kopior på alla papper hittills skickade till adoptionsbyrån. Det var många steg i att få alla handlingar eftersom nämndprotokollet hade vissa allvarlig fel i personuppgifterna. Det går inte bara att ändra, det måste justeras om av ordföranden, sekreteraren och en justerare. Därför tog det ett antal dagar längre än vad vi hoppades på.

Det var en konstig  känsla att stå där med kuvertet . Min handstil är inte den bästa, men jag ansträngde mig extra mycket för att brevet inte skulle komma fel. Oron kommer inte försvinna helt innan de hör av sig från byrån., vilket jag hoppas är snart.  Samtidigt kändes det så skönt att ha kommit till nästa stadie i processen. Jag vågar dock knappt att tänka på hur många steg som är kvar ...

Väntar på papper

Sommaren är här med allt härligt det innebär :) Sol,ljusa sommarkvällar och solvarma jordgubbar. Pi kontaktade vår adoptionsförmedling i dag,de bad oss skicka in alla våra papper så snart som möjligt,de trodde att de skulle ha tid att titta på det innan sommar och semestrar :)!! Längtar tills de är klara att skicka,väntar fortfarande på att få dem från kommunen. Denna gången förhoppningsvis med rätt personnummer och rätt stavade namn.

Vi är godkända!!!

Så kom då beskedet vi väntat på så länge, vi har fått vårt medgivande för adoption!!!! En jättestor milstolpe på vår resa. Vår handläggare mailade och berättade igår. Vi firade med att gå ut och äta med min syster och familj. Vi korkade inte upp någon skumpa :) vi får spara detta till ett eventuellt barnbesked längre fram i tiden. Nu ska jag "flyga" på denna lyckan en stund. Äntligen kan vi kontakta vår adoptionsbyrå :)

Tvära kast i livet.

Livet har tvära kast. Fick nyligen beskedet att en nära väns mamma gått bort. Det kom som en chock! Det berörde mig väldigt. Det får en att tänka på att ens nära och kära inte kommer att finnas där för alltid......eller ja det vet man ju men... En obehaglig påträngande påminnelse kan man väl kalla det,jag står väldigt nära min familj,vi umgås nästan dagligen och jag har väldigt svårt att hantera tanken på att förlora nån av dem.
Min vän är så stark,har alltid varit det,mer jordad än vad jag är. Minns när hon var ensam med sina barn,höggravid och maken var tvungen att åka till USA i jobbet. Hon huuur cool som helst. Jag min fegis vill inte vara ensam en kväll ens när mörkret kryper på. Önskar att det geografiska avståndet mellan oss inte var så långt,då jag skulle vilja ge henne en rejäl kram just nu!
På tal om tvära kast....
Idag är det dags för en annan milstolpe i vår adoptionsutredning. Vårt ärende tas i nämnden idag! Jag har försökt att inte tänka för mycket på det,tror att Pi haft större huvudbry av det idag. Nu är det bara att vänta och se vad de tar för beslut. Vi lär inte få besked på ett par dagar ännu. Så det är bara att ge sig till tåls,detta är ju bara början på ännu mera lång väntan

Guldkant på livet

Har haft en härlig dag tillsammans med syskonbarnen. Så roligt att få vara den där lilla guldkanten som moster. Ge den där lilla extra uppmärksamheten, leka och busa. Har varit med och vinkat till min systerdotter när hon åkt karusell idag. Sen att hon sitter och vinkar och ropar "heja moster!"  i karusellen gör ju att man känner sig alldeles varm inombords. Eller när hon plötsligt säger " ska vi gosa nos?" vilket betyder gnugga näsorna mot varandra som oftast slutar i ett fniss. Eller den där lilla handen som tar ett grabbarnas om min och säger "kom!"  Och så ska vi "ut på äventyr" som kan vara allt från att gunga, hoppa i mosters säng eller måla naglarna eller det senaste just nu, plocka alla maskrosor vi ser.  Sen har vi lillgubben som bara är ett par månader som ligger och blåser bubblor och låter, som har börjat skratta med hela ansiktet när man jollrar med honom. Som helt lugnt kan ligga bredvid en och boxas med fötterna eller snusa sött i ens famn. Livet är underbart!