Vi är godkända!!!

Så kom då beskedet vi väntat på så länge, vi har fått vårt medgivande för adoption!!!! En jättestor milstolpe på vår resa. Vår handläggare mailade och berättade igår. Vi firade med att gå ut och äta med min syster och familj. Vi korkade inte upp någon skumpa :) vi får spara detta till ett eventuellt barnbesked längre fram i tiden. Nu ska jag "flyga" på denna lyckan en stund. Äntligen kan vi kontakta vår adoptionsbyrå :)

Tvära kast i livet.

Livet har tvära kast. Fick nyligen beskedet att en nära väns mamma gått bort. Det kom som en chock! Det berörde mig väldigt. Det får en att tänka på att ens nära och kära inte kommer att finnas där för alltid......eller ja det vet man ju men... En obehaglig påträngande påminnelse kan man väl kalla det,jag står väldigt nära min familj,vi umgås nästan dagligen och jag har väldigt svårt att hantera tanken på att förlora nån av dem.
Min vän är så stark,har alltid varit det,mer jordad än vad jag är. Minns när hon var ensam med sina barn,höggravid och maken var tvungen att åka till USA i jobbet. Hon huuur cool som helst. Jag min fegis vill inte vara ensam en kväll ens när mörkret kryper på. Önskar att det geografiska avståndet mellan oss inte var så långt,då jag skulle vilja ge henne en rejäl kram just nu!
På tal om tvära kast....
Idag är det dags för en annan milstolpe i vår adoptionsutredning. Vårt ärende tas i nämnden idag! Jag har försökt att inte tänka för mycket på det,tror att Pi haft större huvudbry av det idag. Nu är det bara att vänta och se vad de tar för beslut. Vi lär inte få besked på ett par dagar ännu. Så det är bara att ge sig till tåls,detta är ju bara början på ännu mera lång väntan

Guldkant på livet

Har haft en härlig dag tillsammans med syskonbarnen. Så roligt att få vara den där lilla guldkanten som moster. Ge den där lilla extra uppmärksamheten, leka och busa. Har varit med och vinkat till min systerdotter när hon åkt karusell idag. Sen att hon sitter och vinkar och ropar "heja moster!"  i karusellen gör ju att man känner sig alldeles varm inombords. Eller när hon plötsligt säger " ska vi gosa nos?" vilket betyder gnugga näsorna mot varandra som oftast slutar i ett fniss. Eller den där lilla handen som tar ett grabbarnas om min och säger "kom!"  Och så ska vi "ut på äventyr" som kan vara allt från att gunga, hoppa i mosters säng eller måla naglarna eller det senaste just nu, plocka alla maskrosor vi ser.  Sen har vi lillgubben som bara är ett par månader som ligger och blåser bubblor och låter, som har börjat skratta med hela ansiktet när man jollrar med honom. Som helt lugnt kan ligga bredvid en och boxas med fötterna eller snusa sött i ens famn. Livet är underbart!

En härlig lördag

Haft en helt underbar lördag med Pi! Vi har åkt runt lite idag, besökt några loppisar ,fikat och bara umgåtts :) bara varit, utan en massa måsten. Det är så skönt ibland,att bara koppla bort att vi skulle behövt åka en vända till soptippen, städat källaren eller grejat i trädgården. Det känns skönt att bara vara och njuta av stunden.
Besökte en loppis idag som jag brukar vara till iallafall en gång om året. Upptäckte att det skiftat från medelålders damer med rosa ljung porslin och mässingsljusstakar, till kvinnor i min ålder med barnkläder och leksaker i stånden. Går omkring och kikar och jag känner mig lite malplacerad. Jag kan ju inte riktigt köpa nått, jag önskar att jag skulle kunna shoppa loss i massor. Att jag visste precis vad "mina barn" behöver, att jag också deltog i jakten på det perfekta fyndet ibland barnkläder och leksaker.
Istället kikar jag lite försiktigt,tafatt på några leksaker. Köpte några begagnade pussel,de kan ju mina syskonbarn leka med när de hälsar på tänker jag. Hittade så fina mössor och "dregglisar" som jag bara  inte kunde motstå! Så roligt att få ge nått litet ibland till mina älskade syskonbarn så det blev nya mössor till dem :)
Har blivit några loppis besök de senaste dagarna :) flera fina fynd som står i förrådet och väntar på en omgång med penseln, så jag vet vad jag har att göra i sommar :)

Ett vågat men ack så roligt inköp

Försöker läsa och hämta in så mycket information som möjligt om adoption. Läser adoptionsförmedlingarnas sidor med senaste nytt och länkar de rekommenderar. Letar i bloggvärlden efter fler där ute som befinner sig i vår situation,som väntar barnbesked eller som gjort en adoptionsresa och är hemma med sina "knytten" redan. Allt för att förbereda mig på bästa sätt.
Har ingen i min närmsta omgivning som gått igenom detta med adoption som man kan byta erfarenhet med. Mina närmsta vänner har fått sina barn och en del av dem har redan tonårsbarn :) Det är bara vi kvar som inte har några barn. Det har många gånger känts i hjärtat.
Men på nått vis har det lättat lite nu när vi tagit beslut om adoption och påbörjat processen :)

Jag försöker att inte låta detta med adoption ta upp hela mitt liv, inte leva och andas adoption hela tiden. Vi har lovat varandra att inte sätta våra liv på paus bara för detta med adoptionen. Tänk om det inte blir av? Om inte nämnden tycker att vi är lämpliga? Om sen inget land tycker att vi är något att ha? Känner att jag kan inte leva i ständig väntan. Måste få LEVA också.

Som sagt läser mycket om adoption :) Vad jag kan förstå så ska vi göra iordning en bok om oss själva och vårt liv som ska skickas med handlingarna till vårt land. Med foton på oss,våra familjer,vårt hus och vad vi gillar att göra. Sen ska det även finnas foto på det tilltänkta barnrummet. Rum i vårt hus har vi så det räcker och blir över :) men inget som är inrett som ett barnrum. Känns ju lite konstigt att göra iordning något innan man vet vem som ska bo där tänker jag. Samtidigt roligt att få göra då heminredning är mitt största intresse. Men det känns som om det ligger en bit fram i tiden :)

Men så hände nått idag :) Hade lyckats få med mig Pi på en av mina loppisutflykter. Vi tassade runt där i godan ro och plötsligt står det något där som fångar min uppmärksamhet.......världens finaste gamla växa-säng!!! En vit historia med lite svängda ben,såååå fiiiin! Prislappen gjorde det inte lättare att låta bli heller, 200:- Så jag gjorde nått som jag väl aldrig trodde att jag skulle VÅGA göra..... Jag köpte den!!!!! Kände att jag skulle ångra mig forever annars!!! Det känns på nått vis som ett av de större kliven i mitt liv att köpa den där lilla sängen...att det blir  "som på riktigt" Men så finns det nått sorts förnuft inom mig som säger så här, att det är ju inte svårare än att jag säljer den i min tur om inte vi får användning för den......