Jobbintervju

Jag antar att det här är något som många som väntar på barnbesked upplevt. Den där känslan av att inte vilja sätta livet på paus eftersom väntan kanske blir lång, samtidigt som det känns svårt att våga göra så mycket eftersom det med mycket kort varsel kan vara så att vi plötsligt ska åka iväg och hämta våra barn. Nu under våren såg jag dock ett jobb som kändes mycket lockande och som jag skickade iväg en ansöka på. Jag har nu blivit kallad på intervju. Jag vill ha jobbet, samtidigt som det skrämmer mig att under mina 3 månaders uppsägningstid får barnbesked och att allt blir väldigt rörigt. Jag skulle kunna få en klart bättre lön, men tappa en hel del anställningstrygghet eftersom jag antar att de tillämpar provanställning. Jag vet att jag kommer klara av jobbet och göra det bra, men det kanske inte är populärt att hinna jobba någon vecka bara innan man plötsligt med kort varsel blir föräldraledig.

Jag vill verkligen ha jobbet, men om jag inte får det så får jag se det positivt att jag slipper det här dilemmat! Skulle jag välja mellan nytt jobb nu och att få barnbesked nu, så väljer jag barnbesked utan att tveka.

medgivandet klart

Nu är vårt nya medgivande klart sedan någon vecka tillbaka. Det gick snabbt och smärtfritt. Samtidigt är det som jag skrev förut, nu har vi hoppat över ett till hinder men ser ännu inte slutet. Mer än en tredjedel av året har nu gått och inget händer. Den här väntan är inte rolig, den suger all energi ur mig.

Nu har vi dessutom fått planera semester etc. Men vad kan vi planera in när vi när som helst kan få barnbesked och vi kanske förväntas resa två veckor senare för att vara borta i 6 veckor? Det är inte i ett sådant läge man vågar planera in en veckas solsemester eller boka en icke avbokningsbar stuga till sommaren. Tidigt i processen bestämde vi oss att inte lägga livet på paus när vi väntar, men det är svårt att inte hamna där. När vi skickade handlingarna förra året kände jag på mig att vi skulle få åka till Ungern nu under våren, samtidigt som jag hoppades att jag var pessimistisk. Nu är det nästan sommar och jag börjar undra om jag måste ställa in mig på nästa vår i stället!

Snart ska jag iväg på tvådagarskurs med hotellövernattning. Det skulle ju bli spännande om barnbeskedet kom när jag är bortrest, men hellre det än att behöva vänta ännu längre.