Nu är vårt nya medgivande klart sedan någon vecka tillbaka. Det gick snabbt och smärtfritt. Samtidigt är det som jag skrev förut, nu har vi hoppat över ett till hinder men ser ännu inte slutet. Mer än en tredjedel av året har nu gått och inget händer. Den här väntan är inte rolig, den suger all energi ur mig.
Nu har vi dessutom fått planera semester etc. Men vad kan vi planera in när vi när som helst kan få barnbesked och vi kanske förväntas resa två veckor senare för att vara borta i 6 veckor? Det är inte i ett sådant läge man vågar planera in en veckas solsemester eller boka en icke avbokningsbar stuga till sommaren. Tidigt i processen bestämde vi oss att inte lägga livet på paus när vi väntar, men det är svårt att inte hamna där. När vi skickade handlingarna förra året kände jag på mig att vi skulle få åka till Ungern nu under våren, samtidigt som jag hoppades att jag var pessimistisk. Nu är det nästan sommar och jag börjar undra om jag måste ställa in mig på nästa vår i stället!
Snart ska jag iväg på tvådagarskurs med hotellövernattning. Det skulle ju bli spännande om barnbeskedet kom när jag är bortrest, men hellre det än att behöva vänta ännu längre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar