Livet har tvära kast. Fick nyligen beskedet att en nära väns mamma gått bort. Det kom som en chock! Det berörde mig väldigt. Det får en att tänka på att ens nära och kära inte kommer att finnas där för alltid......eller ja det vet man ju men... En obehaglig påträngande påminnelse kan man väl kalla det,jag står väldigt nära min familj,vi umgås nästan dagligen och jag har väldigt svårt att hantera tanken på att förlora nån av dem.
Min vän är så stark,har alltid varit det,mer jordad än vad jag är. Minns när hon var ensam med sina barn,höggravid och maken var tvungen att åka till USA i jobbet. Hon huuur cool som helst. Jag min fegis vill inte vara ensam en kväll ens när mörkret kryper på. Önskar att det geografiska avståndet mellan oss inte var så långt,då jag skulle vilja ge henne en rejäl kram just nu!
På tal om tvära kast....
Idag är det dags för en annan milstolpe i vår adoptionsutredning. Vårt ärende tas i nämnden idag! Jag har försökt att inte tänka för mycket på det,tror att Pi haft större huvudbry av det idag. Nu är det bara att vänta och se vad de tar för beslut. Vi lär inte få besked på ett par dagar ännu. Så det är bara att ge sig till tåls,detta är ju bara början på ännu mera lång väntan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar