Försöker läsa och hämta in så mycket information som möjligt om adoption. Läser adoptionsförmedlingarnas sidor med senaste nytt och länkar de rekommenderar. Letar i bloggvärlden efter fler där ute som befinner sig i vår situation,som väntar barnbesked eller som gjort en adoptionsresa och är hemma med sina "knytten" redan. Allt för att förbereda mig på bästa sätt.
Har ingen i min närmsta omgivning som gått igenom detta med adoption som man kan byta erfarenhet med. Mina närmsta vänner har fått sina barn och en del av dem har redan tonårsbarn :) Det är bara vi kvar som inte har några barn. Det har många gånger känts i hjärtat.
Men på nått vis har det lättat lite nu när vi tagit beslut om adoption och påbörjat processen :)
Jag försöker att inte låta detta med adoption ta upp hela mitt liv, inte leva och andas adoption hela tiden. Vi har lovat varandra att inte sätta våra liv på paus bara för detta med adoptionen. Tänk om det inte blir av? Om inte nämnden tycker att vi är lämpliga? Om sen inget land tycker att vi är något att ha? Känner att jag kan inte leva i ständig väntan. Måste få LEVA också.
Som sagt läser mycket om adoption :) Vad jag kan förstå så ska vi göra iordning en bok om oss själva och vårt liv som ska skickas med handlingarna till vårt land. Med foton på oss,våra familjer,vårt hus och vad vi gillar att göra. Sen ska det även finnas foto på det tilltänkta barnrummet. Rum i vårt hus har vi så det räcker och blir över :) men inget som är inrett som ett barnrum. Känns ju lite konstigt att göra iordning något innan man vet vem som ska bo där tänker jag. Samtidigt roligt att få göra då heminredning är mitt största intresse. Men det känns som om det ligger en bit fram i tiden :)
Men så hände nått idag :) Hade lyckats få med mig Pi på en av mina loppisutflykter. Vi tassade runt där i godan ro och plötsligt står det något där som fångar min uppmärksamhet.......världens finaste gamla växa-säng!!! En vit historia med lite svängda ben,såååå fiiiin! Prislappen gjorde det inte lättare att låta bli heller, 200:- Så jag gjorde nått som jag väl aldrig trodde att jag skulle VÅGA göra..... Jag köpte den!!!!! Kände att jag skulle ångra mig forever annars!!! Det känns på nått vis som ett av de större kliven i mitt liv att köpa den där lilla sängen...att det blir "som på riktigt" Men så finns det nått sorts förnuft inom mig som säger så här, att det är ju inte svårare än att jag säljer den i min tur om inte vi får användning för den......
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar