En del har hänt

Nu var det länge sedan sist. Vi har skickat våra papper för ca 2 månader sedan, närmare bestämt 12 mars. Vi samlade alla papper,det tog nästan 5 veckor att få ihop allt som behövdes. Så nu ligger våra papper där i landet och väntar. Vår handläggare har informerat oss om att "glömma bort" att vi väntar i minst 8-12 månader.. Inte lätt kan jag säga! Känns nästan jobbigare nu mer än någonsin..så nära men så långt kvar. Försöker att "glömma" bort det, men det är inte lätt. Det gör sig påmint nästan varje dag. Inte så att jag går och tittar på telefonen efter missade samtal, men tankarna flyger lätt iväg.  Hur gamla kommer de vara, är det flickor eller pojkar eller en av var? Det är SÅ mycket frågor som snurrar. För det mesta dyker tankarna upp när jag ska somna, funderingar,drömmar,hur kommer det att bli? , om allt mellan himmel och jord.
En del annat har också hänt, jag har sagt upp mig från mitt jobb som lärare och återgår till att arbeta som sjuksköterska. Känns bra, samtidigt som det känns trist att sluta efter så kort tid. Men jag tror att den här lösningen kommer att passa oss bra. Ser fram mot en sommar med härligt väder,ljusa kvällar,solvarma jordgubbar och mysiga stunder att skapa minnen för livet av.

Vi är längst fram i kön!

Äääääntligen!
Mannen kontaktade vår adoptionsförmedling idag,vi ville kolla läget. Jag hade läst att Tjeckien skulle få kortare väntetider och att de sökte efter par som kunde tänka sig syskon. Perfekt för oss! Men han fick besked att vi skulle få samla våra papper och sedan skicka dem till det landet vi ursprungligen valt! Det landet som tilltalat oss från början, som kändes så rätt redan från start.
Jag har svårt att beskriva mina känslor... Jag har nog inte fattat det riktigt ännu. Detta har känts som en av de stora milstolparna på vägen. Jag trodde att jag skulle flyga på rosa moln ;) Jag kanske hamnar där om någon dag när det sjunkit in.
Jag vet att detta även är början på en jobbig tid, mycket ska göras,undersökningar och pappers samlandet. Men den dagen man får lägga handlingarna på brevlådan....dagen man kan säga att graviditeten börjar.... :) Vad blir det måntro, en vanlig niomånaders eller en elefantgraviditet :)?

Sista timmarna av semestern

Så var det då sista timmarna av semestern. Det har varit en helt underbar ledighet! Vi har tagit det lugnt,umgåtts med nära och kära och fått en hel del gjort här hemma.
Jag gillar hösten, minns att jag gillade att komma tillbaka till en ny termin,eller när alla är tillbaka efter semestern. Det blir ordning och reda igen ;) Ser fram mot att börja arbeta igen. Hösten är så mysig tycker jag,krypa upp i soffan,tända ljus med lite höstrusk utanför fönstret :) Ja jag går händelserna i förväg, än kan det vara lite sommarvärme kvar.
Har alltid haft lite "tillbaka-till-jobbet-efter-semestern-ångest" men inte i år :) det känns helt ok i år. Kan bero på att jag för ungefär ett år sedan bytte yrke. Mitt jobb idag är inte till närmelselikt lika stressigt som mitt förra.
Det känns som om vi, jag och Pi går mot en spännande tid. Jag hoppas vi får besked i höst/vinter om att få börja samla de papper och göra de förberedelser för att få skicka våra papper till det land vi vill. Komma ett steg närmare en större familj. På tal om familj.....Ett begrepp jag tycker är viktigt att förtydliga, jag ser på mig och Pi som en familj. Men jag märker att många inte ser det som att man är en familj om man bara är ett par. Detta är något som det kan komma kommentarer kring av andra i ens omgivning, att man inte är en "riktig familj" om man inte har barn. Men begreppet familj innefattar för mig, jag och Pi,men även andra,så som mina föräldrar,syskon och syskonbarn,de är också en del av min familj. En familj kan var stor och den kan vara liten :) Och som ni väl alla förstår så är mitt mål att utöka min familj med en eller flera familjemedlemmar ;)

Ibland är det jobbigt

Ibland blir jag galen!
Ibland är det bara så jobbigt! För det mesta kan jag hantera denna väntan som adoption innebär. Men ibland "rinner det över" Då blir det jättejobbigt att klara av att hantera känslorna, av maktlöshet, att vara utlämnad till att någon annan bestämmer över när och och om jag kan skaffa barn. Det blir frustrerande att hantera känslorna när någon i ens omgivning väntar barn. Oftast berör det mig inte på ett negativt sätt. Majoriteten känner jag glädje och blir glad för andras skull att de väntar barn. Men ibland känner jag mig "tunnhudad" och känslig och det behövs inte så mycket för att ett "skrubbsår" i själen ska uppstå. För det mesta är det en sorgsen och ledsam känsla,ibland kan det vara irritation och ilska. Aldrig så att jag blir ilsk på de lyckliga föräldrarna ifråga. Nej det är  en ilska som finns inom mig som bara jag känner och bär på. Ilskan är nog egentligen mot den förhatliga cancern som gjort att vi står där vi gör idag. En ilska över att jag inte kan finna meningen med varför det drabbade oss/mig. Att den där förhatliga pusselbiten med cancern inte passar in någon stans i "Mitt livspussel" den bara finns där och jag bär den med mig. Jag har bearbetat detta som drabbat mig och känner att jag gått vidare med mitt liv,så här är det och vi gör det bästa av det :) Men jag är inte mer än människa och ibland kommer det över mig. Varför kan inte jag ha en nio månaders graviditet som alla andra? Varför måste jag leva i en ovisshet, i en process som kan ta många många år? Majoriteten av tiden så är det fullt hanterbart,livet rullar på. Det är fyllt av glädje och aktiviteter. Men så ibland kommer den smygande,den där känslan...och det sticker till i mellangärdet av smärta....

Nu står vi i kö!

Så var det då sommarlov :)! 7 veckors ledighet,nästan för bra för att vara sant :) Vi har hört från vår adoptionsbyrå,de har fått våra papper och vi har valt två länder som vi nu officiellt köar till :) Som det ser ut just nu så har vi ytterligare några månader kvar att köa innan vi får skicka iväg våra handlingar till något av länderna.
Vår sommar kommer att innehålla en del renovering av huset. Jag har dessutom samlat på mig en del projekt som ska målas och fixas till. En och annan liten tur i vårt avlånga land ska vi nog också hinna med :) och jordgubbar.....jordgubbar ska jag njuta av i massor!

Ivägskickat

Nu är kopior på alla papper hittills skickade till adoptionsbyrån. Det var många steg i att få alla handlingar eftersom nämndprotokollet hade vissa allvarlig fel i personuppgifterna. Det går inte bara att ändra, det måste justeras om av ordföranden, sekreteraren och en justerare. Därför tog det ett antal dagar längre än vad vi hoppades på.

Det var en konstig  känsla att stå där med kuvertet . Min handstil är inte den bästa, men jag ansträngde mig extra mycket för att brevet inte skulle komma fel. Oron kommer inte försvinna helt innan de hör av sig från byrån., vilket jag hoppas är snart.  Samtidigt kändes det så skönt att ha kommit till nästa stadie i processen. Jag vågar dock knappt att tänka på hur många steg som är kvar ...

Väntar på papper

Sommaren är här med allt härligt det innebär :) Sol,ljusa sommarkvällar och solvarma jordgubbar. Pi kontaktade vår adoptionsförmedling i dag,de bad oss skicka in alla våra papper så snart som möjligt,de trodde att de skulle ha tid att titta på det innan sommar och semestrar :)!! Längtar tills de är klara att skicka,väntar fortfarande på att få dem från kommunen. Denna gången förhoppningsvis med rätt personnummer och rätt stavade namn.