Tiden går fort, men ändå kryper den fram. Denna vecka är det två år sedan vi påbörjade medgivandeprocessen och ett år sedan vi fick besked att vi väntat tillräckligt länge i kön i Sverige och nu skulle få skicka iväg våra handlingar utomlands.
Vårt medgivande måste troligtvis förnyas eftersom det finns en risk att det hinner gå ut innan vi har kommit hem med några barn. Eftersom vi varken vet när vi får barnbesked eller hur lång tid efter det som det kommer gå innan vi får åka iväg så är det svårt att veta om vi hinner hem till Sverige med barn innan början på juni då medgivandet går ut. Det börjar dock kännas mindre och mindre sannolikt.
Vi har nu snart väntat i 10 månader och när vi skickade våra handlingar så fick vi veta att vi inte skulle tänka på det på 8-12 månader. Vi vet att vi är de som väntat längst som har syskonmedgivande, så det är vår "tur". Tyvärr har inget syskonpar tilldelats Sverige på ungefär ett år, men innan det var det 4 syskonpar på ungefär ett halvår. Det är svårt att inte känna att det är "slut" på syskonpar och att vi väntar förgäves. Har det gått ett år utan syskonpar, vad är det som säger att det kommer något det närmaste året.
Väntan börjar tyvärr bli fruktansvärt jobbig. Varje vecka hoppas jag att vi får något besked och i slutet av varje vecka börjar det kännas som att nu har ytterligare en vecka gått utan resultat . Julen var faktiskt ett ganska skönt avbrott i det, eftersom det redan från början var självklart att ingen skulle ringa mellan 23 december och 1 januari. Tyvärr blir det extra jobbigt att nu inse att de är 2016. Vi ställde oss i kö sommaren 2013.
Samtidigt känns de som att 2016 är året då vi med största sannolikhet äntligen kommer att få barnbeskedet (även om det självklart finns en liten risk att jag har fel så orkar jag inte tänka på den möjligheten). Så jag som gillar siffror har räknat lite. Det är 253 arbetsdagar 2016 (248 kvar nu). Om jag helt utesluter risken att vi inte får barnbesked i år och antar att det är lika stor chans att vi får besked varje dag under året så innebär det att varje dag är det drygt 0,4% chans att vi får barnbesked, eller 2% en normal vecka.När dagarna går kommer dock chansen öka eftersom det finns färre dagar kvar, exempelvis vid midsommar kommer varje dag innebära 0,75% chans och varje vecka 3,75% chans, men självklart kommer sannolikheten att vi inte får barnbesked i år också öka för varje vecka som går.
Just nu tänker jag dock försöka hålla mig fast vid mina 0,4% och 2% som, trotts att de är framräknat på flera antaganden som troligtvis är felaktiga, ändå ger mig viss ork i all den här tråkiga väntan. Tänk att det är 0,4% chans att jag får besked idag, eller 2% för den närmaste veckan. Kanske inte så höga siffror, men med tanke på hur enormt det kommer att vara när vi faktiskt får beskedet så känns det ändå som en svindlande tanke.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar