Här om veckan var jag på min sista kontroll efter the big C!
Jag har gått på kontroller i fem år,kan inte fatta att det är fem år sedan!! Tiden går så fort! För fem år sedan levde jag lyckligt ovetandes om att cancer växte i min kropp,jag levde i tron att jag var som alla andra,jag skulle hitta mr Right-for-me en dag och bilda familj,skaffa hus ja ni vet det där villa,Volvo och vovve snacket... Men siddu det fanns tydligen andra planer för mig på det där kontoret någonstans där planen för var människas varande planeras...för det finns väl ett sånt kontor?! Där någon/något styr hur det ska bli...
Jag kan inte kalla mig religös,heller inte icke-religös,ja den där sidan av mig känns något luddig inget som jag lägger någon större vikt vid att utreda heller. Jag vet vem jag är och att jag står med bägge mina fötter på jorden.
Jag lever efter den uppfattningen att allt som händer mig sker av en orsak, att det finns en mening med att det blev just så här. Jag har bara inte lyckats placera pusselbiten med the big C ännu!! Den passar jussom ingen stans, den är spretig och vass och passar inte bland de annars så väl tillskurna pusselbitarna i mitt livspussel. Den liksom ligger där i ett hörn och pockar på min uppmärksamhet lite då och då och väser uppkäftigt "nu, men nu kan du väl försöka peta in mig på nått bra ställe i pusslet där jag passar och rätar ut något av dina livsfrågetecken,he he du kommer ALDRIG att hitta nån plats till mig! " Ännu har den inte rätat ut nått av mina livsfrågetecken,men det är bara att ge sig till tåls....Jag ska segra över den!! Mina planer är att pulvrisera den en vacker dag om jag måste!! Har bara inte hittat de rätta verktygen att göra det med ännu...
Oj ja som synes så har jag förmåga att pladdra och brodera ut saker...hamnade lite ur spår där :)
Jag var på min sista kontroll efter the big C, ju längre tid det gått desto jobbigare har det känts att bli kallad för kontroll. Kallelsen har dimpit ner i brevlådan och (den där satans pusselbiten i hörnet har inte bara väst, den har vrålat åt mig) oron för att the big C ska ha dykt upp igen gör sig åter igen påmind. Men så här för nån vecka sedan på min årliga kontroll så säger min läkare "Fi nu har det gått fem år och du är cancerfri, nu avslutar vi kontrollerna, detta är ditt sista besök hos mig" Den känslan att höra de orden! Jag har varit cancerfri i fem år och det är ÖVER nu!! Det var som att öppna nån slags kran,kranen till alla känslor som finns i min kropp! Jag höll på att börja grina där och då, men lyckades säga några vänliga ord till läkaren,tacka för den här tiden,ta mig till hissen och ut genom entrén på lasarettet. Sen kom tårarna! De gick inte att hejda, det kändes som om jag hade små vingar bakpå mina converseskor, jag flöt fram,tårarna rann och folk jag mötte såg undrande på mig. Satt mig i bilen,ringde Pi och berättade den goda nyheten, det är ÖVER nu!!! Återgick sedan till att grina, grina av obeskrivlig lycka!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar