Första steget mot adoption är föräldrautbildningen. Vi visste inte så mycket om kursen innan den började och för egen del fick jag konstiga bilder i huvudet om hur den kommer att vara. Jag såg framför mig hur vi skulle sitta i ring och presentera oss som i AA.
"Hej! Jag heter P. Vi kan inte få barn. Vi har haft det problemet i flera år nu men nu har vi bestämt oss att vi måste försöka ändra på det"
Jag insåg dock ganska snabbt att min bild jag målat upp i mitt huvud stämde ganska bra. Vi fick sitta i en ring och prata, men oftast satt vi i mindre grupper och diskuterade olika frågor. En del frågor var jobbiga, en del frågor intressanta och en del gjorde mig ganska irriterad. De flesta frågor fick mig dock att tänka och lära mig något.
Det är väldigt intressant att diskutera med personer i samma sits. Många gånger så känns det som ingen annan än F förstår hur det känns. Nu är vi dock en hel grupp med personer med liknande erfarenheter och tankar. Först kände jag att det är konstigt att vi måste gå speciella utbildningar för att få chansen att bli föräldrar, men nu känner jag att det verkligen är bra att vi får gå kursen. Det är ju många saker som faktiskt är svårare när man adopterar än att få ett biologiskt barn som gör att vi har ännu mer vi behöver lära oss och ha förståelse för.
Vi är ännu bara i början på processen. Vi har en lång väg att gå med många fallgropar på vägen och hinder att ta oss över innan vi kan komma i mål. Vi vet inte om det kommer ta 2 år eller 5 år att ta oss till målet. Vi kan dock båda vara mycket envisa!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar